Mistborn av Brandon Sanderson
Brandon Sanderson är författaren som har fått uppdraget att avsluta Sagan om Drakens återkomst (Wheel of Time), så det var klart att jag ville se vad han gick för. Jag blev inte missnöjd för det här är riktigt bra fantasy!
Mistborn utspelar sig i en värld av sot och aska, där en tyrann härskar med gudalik makt. Adeln håller resten av mänsklighen (skaa) som slavar. Bland dessa skaa gror en rebellrörelse som med hjälp av magiska krafter stulna från adeln vill försöka skapa en bättre värld. Ganska ordinär ramhandling alltså (rädda världen från tyrannen), men med en finess: tyrannen är den hjälte som 1000 år tidigare räddade världen från "the deepness". Om han räddade världen, är det då rätt att försöka störta honom?
Det är en spännande värld Sanderson beskriver, full med politiska intriger och kontrasten mellan adelns överflöd och det vanliga folkets utsatthet. Han har även skapat ett trovärdigt magisystem som är baserat på krafter och motkrafter. Mistborn och Sanderson är på alla sätt en trevlig ny bekantskap.
Mistborn utspelar sig i en värld av sot och aska, där en tyrann härskar med gudalik makt. Adeln håller resten av mänsklighen (skaa) som slavar. Bland dessa skaa gror en rebellrörelse som med hjälp av magiska krafter stulna från adeln vill försöka skapa en bättre värld. Ganska ordinär ramhandling alltså (rädda världen från tyrannen), men med en finess: tyrannen är den hjälte som 1000 år tidigare räddade världen från "the deepness". Om han räddade världen, är det då rätt att försöka störta honom?
Det är en spännande värld Sanderson beskriver, full med politiska intriger och kontrasten mellan adelns överflöd och det vanliga folkets utsatthet. Han har även skapat ett trovärdigt magisystem som är baserat på krafter och motkrafter. Mistborn och Sanderson är på alla sätt en trevlig ny bekantskap.
Receptfritt
Receptfritt : kockens bästa knep (för dig som inte har tid att gå restaurangskola) av Stokstad, Joachim.
Den här boken köpte jag i pocket och den är för mig helt meningslös. Extremt kort, nästan ingen information alls, framför allt inga råd om hur man blir bättre på att laga mat. Visst finns det guldkorn, men hela boken kan sammanfattas med rådet "Smaka på maten". Jag är väldigt besviken.
Den här boken köpte jag i pocket och den är för mig helt meningslös. Extremt kort, nästan ingen information alls, framför allt inga råd om hur man blir bättre på att laga mat. Visst finns det guldkorn, men hela boken kan sammanfattas med rådet "Smaka på maten". Jag är väldigt besviken.
Den röda vargen
I natt medan jag väntade på att Lillan skulle somna läste jag ut Lisa Marklunds "Den röda vargen". Boken var både spännande och snabbläst. Det jag gillar mest med Marklunds böcker är inte deckargåtan (den är inte speciellt märkvärdig) utan beskrivningarna av Annika Bengtssons privatl- och yrkesliv.
Marklund beskriver i alla sina deckare det dagliga livet på en kvällstidning och de pressetiska och publicistiska beslut som tas och det är något som jag tycker är helt fascinerande. Hon har själv jobbat på tidning så man får anta att hon vet vad hon talar om.
Marklund är även feminist och riktigt bra på att beskriva krocken mellan manligt och kvinligt. I denna boken har Annika problem i sitt äktenskap, samtidigt som hon i sviterna efter "Sprängaren" är psykist ganska instabil. Vid flera tillfällen får läsaren se en scen från både Annikas och Tomas perspektiv, och det är sorgligt att se hur de talar förbi varandra och sårar varann utan att mena det, något som är väldigt lätt att känna igen sig i.Ett exempel är när Annika varit bortrest några dar och kommer hem och lagar middag. Tomas enda kommentar till maten är att räkorna är sega. Sedan när han går därifrån får läsaren följa hans tankar om hur bra han har det och vilken bra fru Annika är, men Annika själv hör bara klagomålet och känner sig ouppskattad. Så tror jag det är i de bästa familjer - man tänker mycket bra om sina närmaste, men glömmer att berätta det för dem . Gnället och klagomålen är så mycket lättare att få utlopp för. Ur det perspektivet är Marklund den feministiska författare jag uppskattar mest; jag känner igen mig i de problem hon tar upp, samtidigt som det (eftersom det trots allt är en deckare och thriller) inte blir för påträngande.
Jag läste Marklunds tidigare böcker i snabb följd, men eftersom baksidestexten berättade att Annika hörde änglaröster var jag väldigt skeptisk till "Den röda vargen". Boken överträffade mina förväntningar och ingen av mina onda aningar, så nu ser jag verkligen fram emot att läsa de följande delarna.
Marklund beskriver i alla sina deckare det dagliga livet på en kvällstidning och de pressetiska och publicistiska beslut som tas och det är något som jag tycker är helt fascinerande. Hon har själv jobbat på tidning så man får anta att hon vet vad hon talar om.
Marklund är även feminist och riktigt bra på att beskriva krocken mellan manligt och kvinligt. I denna boken har Annika problem i sitt äktenskap, samtidigt som hon i sviterna efter "Sprängaren" är psykist ganska instabil. Vid flera tillfällen får läsaren se en scen från både Annikas och Tomas perspektiv, och det är sorgligt att se hur de talar förbi varandra och sårar varann utan att mena det, något som är väldigt lätt att känna igen sig i.Ett exempel är när Annika varit bortrest några dar och kommer hem och lagar middag. Tomas enda kommentar till maten är att räkorna är sega. Sedan när han går därifrån får läsaren följa hans tankar om hur bra han har det och vilken bra fru Annika är, men Annika själv hör bara klagomålet och känner sig ouppskattad. Så tror jag det är i de bästa familjer - man tänker mycket bra om sina närmaste, men glömmer att berätta det för dem . Gnället och klagomålen är så mycket lättare att få utlopp för. Ur det perspektivet är Marklund den feministiska författare jag uppskattar mest; jag känner igen mig i de problem hon tar upp, samtidigt som det (eftersom det trots allt är en deckare och thriller) inte blir för påträngande.
Jag läste Marklunds tidigare böcker i snabb följd, men eftersom baksidestexten berättade att Annika hörde änglaröster var jag väldigt skeptisk till "Den röda vargen". Boken överträffade mina förväntningar och ingen av mina onda aningar, så nu ser jag verkligen fram emot att läsa de följande delarna.
Riktigt gamla klassiker
Jag hittade en spännande utmaning på Rebecka Reids blogg: http://reviews.rebeccareid.com/really-old-classics-challenge/ . Jag planerar att läsa några böcker som jag redan har i bokhyllan och eventuellt fylla på med några inköp om det rullar på bra:
* Canterbury Tales
* Nya Testamentet
* Herodotos historier
* Aesopos fabler
*Grekiska dramer - trodde jag att jag hade men det hade jag inte!
* Isländska sagor
* Canterbury Tales
* Nya Testamentet
* Herodotos historier
* Aesopos fabler
*
Dimmornas lek
"Dimmornas lek" av Kate Morton är nu utläst. Den var riktigt bra! Passar alla som gillar beskrivningar av England före och efter första världskrigen och livet hos fina familjer och tjänstefolk. Det är även en fin skilldring av en väldigt gammal människas minnen av sin ungdom.
En annan sak som jag gillade var att den beskrev första världskriget, ett krig som jag tycker är väldigt bortglömt. Det finns en hel del böcker som skilldrar det glada tjugotalet, eller depressionen på trettiotalet, men just fasorna under första världskrigen känns ganska bortglömda. Andra världskrigen är så väldigt uppmärksammat att det tagit över helt och moderna krigsskådeplatser (som Afganistan och mellanöstern) har också uppmärksammats en hel del. Jag får se om jag kan hitta fler skilldringar från den tidsperioden att sätta upp på min att-läsa-lista.
En annan sak som jag gillade var att den beskrev första världskriget, ett krig som jag tycker är väldigt bortglömt. Det finns en hel del böcker som skilldrar det glada tjugotalet, eller depressionen på trettiotalet, men just fasorna under första världskrigen känns ganska bortglömda. Andra världskrigen är så väldigt uppmärksammat att det tagit över helt och moderna krigsskådeplatser (som Afganistan och mellanöstern) har också uppmärksammats en hel del. Jag får se om jag kan hitta fler skilldringar från den tidsperioden att sätta upp på min att-läsa-lista.
Ny tändning
Tänkte jag skulle försöka väcka liv i bokbloggen igen, om inte annat så för att hålla reda på alla skojiga utmaningar som florerar i bokbloggvärlden. På senaste tiden har jag läst mer än jag bloggat kan man säga. Jag tror aldrig jag läst så mycket och så omväxlande som i år, och mina högar med olästa böcker bara växer. Just nu håller jag på att läsa Kate Mortons "Dimmornas lek" och gillar den . Den påminner en del om "Bröderna Benzinis spektakulära cirkus" på så vis att det är en gammal människa som berättar om sin ungdom. Hittills väldigt bra, som sagt.
