Handbok i livets konst av Epiktetos
Den här boken har jag haft i min bokhylla väldigt länge, och jag har nog faktiskt läst den förrut, även om jag trodde att jag inte gjort det. Det var i vilket fall roligt att läsa den (Epiktetos har på sina ställen en drastisk humor) och gav mig en del att tänka på.
Epiktetos anser att man ska bara bry sig om sådant som står under ens egen kontroll, och att det enda som gör det är ens egna känslor och åsikter. Allt som är utanför ens eget sinne, som de man älskar, ens ägodeler och till och med ens kropp, har andra makt över och kan skada, därför ska man försöka att inte fästa sig för mycket vid sådant.
På många sätt känns detta väldigt modernt, även om Epiktetos har en mycket extrem inställning. Där moderna tänkare pratar om att man ska arbeta med sin attityd och verka inom sin egen inflytelsesfär (och arbeta för att utvidga den), pratar Epiktetos om att man inte ska bli arg om någon dödar ens son eller misshandlar en själv, för det är den andra som begår en ond handling och så länge man själv är oförvitlig kan man vara nöjd, allt annat är världsliga saker (som Karlsson på taket sa). Jag tror det är sunt att titta först på vad man själv kan göra för sin egen situation (det är t.ex. enbart nedbrytande att vara bitter; om man inte kan ändra något annat på situationen än att släppa sin bitterhet har man ändå vunnit mycket), men att gå så långt i världsfrånvändhet som Epiktetos föreslår är inte att rekommendera.
Epiktetos anser att man ska bara bry sig om sådant som står under ens egen kontroll, och att det enda som gör det är ens egna känslor och åsikter. Allt som är utanför ens eget sinne, som de man älskar, ens ägodeler och till och med ens kropp, har andra makt över och kan skada, därför ska man försöka att inte fästa sig för mycket vid sådant.
På många sätt känns detta väldigt modernt, även om Epiktetos har en mycket extrem inställning. Där moderna tänkare pratar om att man ska arbeta med sin attityd och verka inom sin egen inflytelsesfär (och arbeta för att utvidga den), pratar Epiktetos om att man inte ska bli arg om någon dödar ens son eller misshandlar en själv, för det är den andra som begår en ond handling och så länge man själv är oförvitlig kan man vara nöjd, allt annat är världsliga saker (som Karlsson på taket sa). Jag tror det är sunt att titta först på vad man själv kan göra för sin egen situation (det är t.ex. enbart nedbrytande att vara bitter; om man inte kan ändra något annat på situationen än att släppa sin bitterhet har man ändå vunnit mycket), men att gå så långt i världsfrånvändhet som Epiktetos föreslår är inte att rekommendera.
Kommentarer
Trackback
