The hidden family av Charles Stross

The Hidden Family är andra del en i Charles Stross triologi om The Merchant Princes. Första delen läste jag för sisådär ett halvår sedan och gillade tillräckligt bra för att köpa del två, men inte så mycket att jag läst den förrän nu.

Böckerna handlar om Miriam som upptäcker att hon med hjälp av en medaljong kan förflytta sig till en annan värld; en värld som till största delen är kvar i medeltiden. De härskande familjerna i den nya världen (som visar sig vara Miriams släktingar) regerar i kraft av sin förmåga att vandra mellan världarna och hämta t.ex. vapen och lyxföremål från vår världs New York. Nu när Miriam hittat den nya världen måste hon lära sig hur den funkar politiskt och skaffa sig en egen maktposition, annars kommer hon inte kunna överleva vare sig i sin egen värld eller den nya.

Vad jag gillade: historien är bra skriven, hjältinnan är en smart och stark kvinna, det är en lagom blandning av nya miljöer, aktionavsnitt och politiska intriger. Kort sagt, boken är bra skriven.

Vad jag inte gillade: Miriam är visserligen trevlig, men jag föredrar mina hjältinnor mer renhjärtade. Den första tanke hon har när hon upptäcker en ny värld är ungefär "vad kan jag tjäna på detta?", och när hon ger sig i kast med uppgiften att vända upp och ner på hela samhällsstrukturen i den nya världen  är motivationen bara delvis överlevnad, det överskuggande motivet är pengar.  Lite här och där i böckerna tar författaren upp orättvisorna i samhället, men mest som exempel på hur obekvämt det är för Miriam i den nya, medeltida världen. När hon lyckas med sina företag ska folket få det mycket bättre, men i grund och botten är hon rätt ointresserad av hur det går för någon annan än sig själv.
 
Boken är skriven i tredje person, men berättas ganska strikt utifrån Miriams perspektiv. Det partier som har någon annan huvudperson är oftast rena aktionscener och rätt filmiskt framställda. Detta innebär att man inte får någon information om andra personer än de Miriam intresserar sig för och Miriam är mest intresserad av hur andra personer kan gynna henne, inte deras tankar och känslor. Det finns helt enkelt inte tillräckligt mycket som engagerar läsaren om man inte bryr sig om Miriam, och hoten mot henne blir så kompetent omhändertagna, hon är så oerhört duktig, att hennes överlevnad blir så given att den inte heller kan engagera. Kort sagt: boken är bra skriven, men engagerar inte mig. Det är väldigt tveksamt om jag kommer läsa tredje delen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0